Jag läste en underbar text som beskriv mycket jag känner, så jag skrev en själv -en sanning

jag gömmer mig ifrån verkligheten, att liksom leva bakom någonting är mycket lättare än att ta tag i det som man måste,
att ta tag i verkligheten, att ta tag i det som gör så otroligt ont inom mig,
jag kämpar hela tiden för att vara den bästa personen jag kan vara,
jag kämpar för att se glad ut hela tiden, jag kämpar för att kunna vara trevlig och hjälpsam hela tiden,
precis som så ni vill att jag ska vara
jag kämpar för att alltid lyckas, ett misstag och ni kan förgöra mig inombords ännu en gång,
jag gömmer mig bakom min trygghet, bakom det jag kan,
jag är ingen speciell jag bara är, jag finns knappt,
jag skulle aldrig klara av att släppa alla masker och bli jag,
jag kan inte vara mig själv,
för det är en människa varken jag eller någon annan står ut me,
hur allt blev såhär det kan jag itne säga att jag vet,
det började nån gång då................. då.