det finns mycket som man egentligen bara undviker.. sånt man absolut inte skulle erkänna för andra än mindre sig själv.

 

min vikt är en sån grej.. jag vägrar erkänna för mig själv att jag återigen har övergått till övervikt på bmi-skalan.. man kanske kan tänka sig att jag självklart erkänt det för mig själv genom att skriva det öppet här på bloggen men absolut inte, jag vägrar, jag försöker alltid hitta ett sätt att se runt de, kraftig benstomme..osv.

 

en annan sak som jag absolut vägrar erkänna är när jag gör för mycket, det kan faktiskt vara så att jag eventuellt dribblar med för många bollar just nu, att jag har tagit på mig lite för mycket för mitt eget bästa, men det bara är så att jag ska fixa de! jag klarar allt, I'm superwoman! så klart.. en något trött superwoman.. men trots det! jag vill inte erkänna mig besegrad. . 

 

sen finns det nog saker som jag är alldeles för snabb med att erkänna, vissa skulle säga det som att jag ser ner på mig själv.. själv tycker jag bara att jag är ärlig..

 

så som när jag inte fattar kurslitteraturen eller hemtentorna.. jag fattar inte, jag är fullkomligt idiot när det kommer till den akademiska världen och allt bara snurrar i skallen.

 

sen i alla situationer jag kan hävdar jag att idiotin har med min ålder att göra, jag är för ung/liten för att kunna vissa saker.. 

 

dessa bortförklaringar och dumheter!