Jag tänker vara ärlig här på bloggen för en gång i tiden var detta stället jag skulle skriva av mig på så nu gör jag det..

Höstdeppen är i full gång och flera gånger denna veckan har jag fått typ panikattacker.. ångestattacker eller vad man ska kalla de. Jag bara bryter ihop.. jag hyperventilerar, tänker 1000 saker samtidigt, allt blir liksom snurrigt på nått sätt och det känns i bröstkorgen det gör inte ont men de känns tungt..

Exempelvis idag.. jag fastnade i en oro, i en tanke och när jag fastnar så måste jag göra något åt det så när jag och johan satt i bilen på väg hem ringde jag till pappa och frågade om de trots att jag visste att det egentligen var helt galet och dumt.. han blev arg eller irriterad, sa massa saker, vilket resulterade i det där jobbiga i bröstkorgen, andades konstigt och jag kände bara panik. Jag kastade mig ur bilen och bara bröt ihop.. grät och hyperventilerade. Jag hann tänka 1000 tankar och bara ångrar att jag frågade och ville bara be om ursäkt men allt var bara panik och jag ville fly..

Och så här är de.. och jag antar att det inte ska behöva vara så här.. 

Om 25 dagar ska jag träffa en psykiatrisköterska.. jag ska äntligen få hjälp.. jag ska bli bra!