ja jo, de e konstigt, min relation till mat!
vi både älskar och hatar varandra, vi älskar att hata varandra och vi hatar att älska varandra.
rädlsan för vad maten kan göra med mig är oändlig jag vill inte hamna där igen, jag skäms när jag äter!
och samtidigt, mat är så mycket mer, det kan ge en så mycket njutning, så mycket tröst och så mycket glädje, det är mer än näringsämnen, mer än en stekyta mer än en konsistens, att höra bacon steka i en stekpanna är som musik, att känna doften av lök och champinjoner i en panna fyller hela kroppen med välmod, smaken av en perfekt potatisgratäng, vad mer kan man önska det är som kärlek.. det ÄR kärlek!
men detta vackra, det är jag rädd för, som så många andra är för kärleken...
mitt förhållande till mat är bortom normalt.. det vet jag!